Från min ensliga håla blickar jag ut
Över den plats som en gång var vår
I lyktornas sken anar jag liv
Det liv vi aldrig kommer få
Detta drömmars sköte
En slöja till ormars näste
I lyktornas sken anar jag liv
Men dit kommer vi aldrig att nå
Detta drömmars sköte
En slöja till ormars näste

Den ödesdigra dagen
Då vi slets från varandra
Och jag blev fängslad här
Med minnen utav dig

Jag har länge lockats av tanken
På att fly och lämna allt
Men rädslorna har hållit mig kvar
Av dem förblir jag fängslad

Natten sänker sig sakta
Och målar landet med sin mörka skrud
Mina öron nås av okända skrik
Hånande röster
Fyllda av hat