Någonting väntar på oss där nere
Inget jag kan tillkännage
Men den vill oss inget väl
Skräckens kyla kryper sakta över min rygg
Vem är du som vill oss ont?
De visioner som drev oss framåt
Finns inte mer
Åter är vi tillbaka i de skuggor
Som en gång omslöt vår värld
Än en gång talar vi till varandra
Med darrande röster (röster) fyllda av fasa
När vi står här vid ruinens brant
Inser jag vår obetydlighet
Inför dessa krafter
All den tid som går förlorad
Vi kan inte låta det ske