[Verse 1]
Jag tittar igenom bilder på våra första år
Jag svär det var väl alltid du och jag när vi var små
Och vi bodde i Bro jag tror familjen var lycklig
Var för liten för att förstå vad som egentligen hade spruckit
Men jag vet jag hade en bästa vän i syrran
När mamma var på krogen var du den som gav mig styrkan
Jag var så rädd när jag var liten för allt
Mammas lilla pojke alltid i hennes famn
June och Carylein försvann efter pappa
Kvar blev du och jag med vår cancersjuka mamma
Vi flyttade till Hässelby och bodde i Arabdalen
SOC var nu inkopplat, vi var ju bara barnen
Vi hittade musiken, började dansa ihop vår show
Running med till poison, från bulbit till wow
Jag trodde du och jag för alltid skulle va tillsammans
Min syster jag älskar dig som ingen annan

[Refräng - Marit Bergman]
Ett barn tar ett barns hand i sin, säger det här är vår lek och jag minns
Sånt som barn aldrig ska behöva se, vet inte om jag skulle ha överlevt
Utan dig, utan dig, skulle jag överlevt utan dig?

[Verse 4]
Ju mer tiden gick så blev saker bara sämre
Det är väl bara du och jag som vet vad som hände
Dom tog mig till ett fosterhem på Ekerö
För första gången utan dig, jag bara ville dö
Kom hem varenda helg och såg hur mamma bara blev sjukare
Vad fan skulle jag gjort där utan dig?
Du var mitt stöd, min bästa vän, mitt hela liv
Jag kom tillbaks och börja skolan efter lång tid
Diana, du är bara två år äldre, men när mamma dog så blev du min förälder
Du drog till Kenta, jag drog till gatan
Men jag tänkte på dig varenda gång när jag vakna
Åren passerade vi gled ifrån varann
Jag saknade dig när jag levde med min skam
Va så stolt när jag fick mitt första skivkontrakt
Jag svär Diana, det är dig jag måste säga tack
[Refräng - Marit Bergman]

[Verse 3]
Åren flög förbi och du öppnade din dansskola
Dina ambitioner har väl alltid vart så stora
Och sen hände det där som jag inte nu nämner
Men fuck den där horungen som jag inte känner
Påväg till häktet med bojer och plitar
Jag såg i dina ögon och bara kände för att skrika
I flera år var du försvunnen i ett annat land
Och mina barn fick aldrig nämna sin fasters namn
Du blev gravid men du kände dig inte hemma
June blev ju sjuk så det är väl klart att du fick vända
Tillbaka till Stockholm och du födde en son
Och den dagen då han kom då sa jag förlåt
Och nu låt oss leva som om ingenting har hänt
Jag gör det för TK du vet uncle Ken
Det är så skönt att vi nu är bästa vänner
Även om jag har svårt för och visa vad jag känner, jag älskar dig!

[Refräng - Marit Bergman]