Malmö i februari det är det värsta som jag har sett
Det kan gå en fjorton dagar utan att solen visar oss sitt vackra fejs
Men Amor tar sig ledigt fram här genom vattenpölar med neon
Genom nakna träd och över höga murar
Genom leriga parker för att skjuta sin pil

Därför att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte

Och jag som var så lycklig där i dina armar
Tills kärleken bröt dom och jag föll ur ditt grepp
Nu har jag städat här och satt blommor i en vas
Bett och bönat för att få kärleken tillbaks

Därför att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte

Den vackraste kärleksdikt som någonsin skrivits
Den följde med en soldat i hans grav
Den var till en kvinna med två stycken vänsterfötter
Och en liten tunn mustasch

För att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte
Kärleken bryr sig inte