[Vers 1]
Jag är vilse i mitt eget kvarter
Mellan gråhus och blåljus-siren
Här skiftar folk på ett andetag
Jag är som en vän för jag stannar kvar
Får ett samtal på min telefon
Det är en släkting från långt härifrån
Har levt mer än halva sitt liv i ett krig
Men ingen här bryr sig om du inte är vit

[Brygga]
Är det jag eller världen som blivit galen?
Fortsätter drömma fast jag är vaken
I slutet av dagen är jag nog ba en

[Refräng]
En förlorare som aldrig gav upp fast jag borde det
Jag har alltid hållt det hundra
(Alltid hållt det hundra)
Svårt tar en dag, det omöjliga en vecka, det är en vanesak
Jag har alltid hållt dеt hundra
(Alltid hållt det hundra)

[Vers 2]
Ser en bild av еn vän som gav upp
Han var så fin när han andades luft
Förlorade mig själv i saknaden
Men fick ändå vakna idag igen
Allt jag har är min kropp och mitt ord
Vad vet jag, kanske nått i mitt blod
De säljer sig själva för ingenting
Men blir ändå någon som ingen minns
[Brygga]
Är det jag eller världen som blivit galen
Fortsätter drömma fast jag är vaken
I slutet av dagen är jag nog ba en

[Refräng]
En förlorare som aldrig gav upp fast jag borde det
Jag har alltid hållt det hundra
(Alltid hållt det hundra)
Svårt tar en dag, det omöjliga en vecka, det är en vanesak
Jag har alltid hållt det hundra
(Alltid hållt det hundra)

[Outro]
Från ett DJ-bord, på en kinakrog
Varje litet ord, jag har (alltid hållt det hundra)
Det här är en helt ny bok, ingen sida två
Du kan lita på att jag (alltid hållt det hundra)