Jonathan Johansson
Innan vi faller
Och över taket slocknar stjärnor vi inte visste fanns
Vi kan en del om ensamhet och håller i varann
Och gatorna är tomma och vi är på väg hem
Alla spöken som reste sig ur asfalten

Och vi ångrar vad vi ångrar och vi glömmer vad vi kan
Ja, det var drömmarna, löften vi aldrig kunde hålla
Och om vi kunde sluta fred, om vi kunde komma fram
Till vad vi faktiskt kunde få, och vad vi är tvungna att förlora

Innan vi faller
Innan vi faller
Innan vi faller härifrån

Varför började vi räkna alla våra böner
I en himmel som öppnade och rasade sen?
Som om dom inte trängde igenom och över oss
Och vad skulle vi göra än att försöka igen?

Innan vi faller
Innan vi faller
Innan vi faller härifrån

Över taken slocknar stjärnor vi inte visste fanns
Och spökena kommer, stannar och försvinner
Och gatorna är tomma men vi kan hålla i varann
I vad vi än förlorat och vad vi kanske vinner

Innan vi faller
Innan vi faller
Innan vi faller härifrån
Innan vi faller
Innan vi faller
Innan vi faller