Jag står på knä vid platsen för min lägereld
Jag kokar köttet från en rykande trofé
Jag ger ett hell, under stjärnklar, öppen veld
Till den best som sitt liv finge ge

Jag bär en drift, liksom Attila och Xenophon
I min pilbåge lever dess hamn
Ty min hunger är min nemesis och min demon
Genom den har jag givits mitt namn

Tropaion

Kalaharis stäpp är en ogästvänlig plats
Men mitt hjärta är evigt just där
Jag hör den vind som kallar till en ny strapats
Svarta döden, är vad jag begär

Det södra korset tronar över blod och pil och Afrika
Över drabbningens sargade land
Så röd som Afrikas virvlande sand?

Tropaion

Stof en bloed, rooi sand
Stof en bloed en rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel in sy hand