Fjäderlätta flög vi med tågen under jorden
Dom minimala köken, dom rökiga rummen
Yrvakna, utsläppta, pratsjuka dar
Tusen idéer som aldrig blir av

Jag är 21 år och jag sitter på Sunderstrands golv
Eller drömde jag alltihop?
Kanske drömde jag alltihop

Han som tog den tidiga färjan
Han som nästan blev portugis till slut
Han man aldrig kunde lita en sekund på
Men man älskade ändå, älskade ändå

Han man ville va som, eller om det var tvärtom?
Kanske drömde jag alltihop
Kanske drömde jag alltihop

Jag går på bakgator och boulevarder, den rödaste mattan
Jag har pappas kostym, jag är oförskämt viktig
Höstens alla vilda, hösten alla skeva
Ingenting jag behöver

Men jag vill ha det, jag vill ha det
Jag vill ha det ändå
Kanske drömde jag alltihop
Kanske drömde jag alltihop
Som somliga av oss
Jag känner flera av blondinerna här
Dom tror jag levt ett vilt liv
Jag som bara brydde mig om mitt enda blomster

Som somliga av oss
Som somliga av oss
Som somliga av oss
Som somliga av oss

Nuförtiden hittar ni mig på lokala kaféet
Där hon utan tänder aldrig slutat att le
Om nån händelsevis skulle fråga
Säg att jag aldrig riktigt såg det komma
Om nån händelsevis skulle fråga

Jag har blivit nån annan nu
Det kanske jag sa