Ola Magnell
På älvornas vis
Slumrande och stum
Sitter jag i denna tysta timma
I min tankeslum
Där tonen tärs av tidens tand
Älvor i mitt rum
Dansar ut på solens sista strimma
Och jag ser Neptunus glimma
Över prinsen i ett annat land
Luna, matt och blek
Utan glans mot horisontens strålar
Ruvande på svek
När solen står nån annanstans
Väntande på lek
Sitter hon i bädden som på nålar
Och Narcissus står och prålar
För en nymf som är en annan mans
Don Quijote slåss mot luft
Framåt genom eld och is
Mot ett alltför sunt förnuft
Verkar även dåren vis
Släng ditt alfabet och kom
Följ mej till den andra sidan om
Detta bokstavsdis
Innan solen går i kväll
Och vi svävar ut
På älvors vis
Blinkande besatt
Vandrar du mot väster, vinterstjärna
I ett gatugatt
Så långa ljusår härifrån
Varje vinternatt
Står du med din kosmiska lanterna
Bortom glimten i en hjärna
På en akterseglad gudason