Ola Magnell
Sång För De Svikna
Det sitter en fågel och sjunger i parken intill
För folk som förlorar till folk som kan få som dom vill
Men ingen ser upp, ingen hör, alla skyndar förbi
Bara där uppe i trädet är utblicken fri
Men sitsen för en som har koll kan bli nog så prekär
Även en fågel kan nån gång bli olyckligt kär
Då lyfter han tyst från sin gren mot befrielsens hav
Och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av
O främmande fågel på vindarna går din seglats
Din stämma har tystnat, nån annan har tagit din plats
Ah, denna dag börjar likna ännu en sång för de svikna
Men mannen som stått under trädet har hört och förstått
Hantänker på leken och sveken och tågen som gått
Han tänker på glasen han tömt sen han skilts från sin vän
Och drömmer om natten att dom är tillsammans igen
Men om han så höll hennes hand, den försvunna i sin
Är drömmen en dröm, inte sant, även om den slår in
Och fågeln har lyft från sin gren mot befrielsens hav
Och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av
O främmande fågel, så ensam blev flykten till slut
Den kärleken som knoppats fick aldrig en chans att slå ut
Ah, denna dag börjar likna ännu en sång för de svikna