Solen smälter sista snön
Isen halkar ner i sjön
Men din frusna jord vill inte tina
Där du aldrig riktigt haft
Tron på livets egen kraft
Eller på de stunder som var dina

Blå demoner dansar än
Med ditt förfrusna barn
Där du ser ett monster
Står en väderkvarn
Och dessutom mobbens män
Med horn och svansar än
Lugna ner ditt tempo då
På den väg du valt att gå
Sen den säd du valt att så
Skingrats i det blå

Du har bränt ditt ljus i båda ändar
Snart har du tänt det på mitten igen
Den som bränt sitt ljus i båda ändar
Behöver en klok och pålitlig vän

När din slitne hyresvärd
Tänker på sin hädanfärd
Är det till sin mylla han vill flyga
Men så länge du är kvar
Där han drar från bar till bar
Har han ingen möjlighet att smyga
Han ser ingen nytta nu
Med sitt förfallna bo
Där finns golv och tak
Men aldrig frid och ro
Om han drar är tiden snar
För dig att flytta nu
Till en plats där Gud är god
Från ett hus vid sorgens flod
Där han mist sitt tålamod
Med sitt kött och blod

Han har bränt ditt ljus i båda ändar
Snart har han tänt det på mitten igen
Den som bränt sitt ljus i båda ändar
Behöver en klok och pålitlig vän

Jorden ligger naket spröd
Nånstans pyr på nytt en glöd
Det är dags för nästa blad att vändas
Över alla fjolårslöv
I en värld så blind och döv
För allt vackert som var dömt att skändas

Ingen vind tycks bita på
En man som blivit blåst
Utanför en dörr
Som har förblivit låst
Av den enda vän han
Trott sig kunna lita på
Från lycksalighetens ö
Där demoner stått i kö
För att göra kött till hö
Ropar sångens mö:
Du har bränt ditt ljus i båda ändar
Snart har du tänt det på mitten igen
Den som bränt sitt ljus i båda ändar
Behöver en klok och pålitlig vän