Musiken var ljus men belysningen skum
I regnets kvarter innan husen blev slum
Och frukten som föll var ett rus i ett rum
En våg i en värld som gick sönder

Men livet var vackert i regnets kvarter
Där fanns en gemenskap som tiden tog ner
Och vinden har mojnat nu finns inte mer
En våg i en värld som gick sönder

Fast blad växer ut på den naknaste kvist
Och trots att förluster blir seger till sist
Är allt vi har vunnit och allt vi har mist
En våg i en värld som gick sönder

Men än går jag tyst genom regnets kvarter
Där tid blivit pengar och mörkret manér
I vimlet av egon är allt som jag ser
En våg i en värld som gick sönder

Men blad växte ut på förändringens kvist
Och rötter ska spränga betongen till sist

En vinter ska alltid ge plats för en vår
Och solen strö guld i dom älskandes hår
Men trollen som sprack blev den bittraste tår
En våg i en värld som gick sönder