Han hänger på en bardisk
Han tänker "bon nuit, tristesse"
Så blaserat teatralisk
Och med en alltför dekadent finess
Ego Boy är trött på tingen
Till förförelse och till förfång
Nu vill han pröva vingen
Och lyfta med sin last av sång

Han flyr från vinterns olust
Och en obevakad sovalkov
Han flyger mot en solkust
Tar rast men inte sommarlov
Från Bacchi terapeuter
Som läcker hela backanalen lång
Och får ågren dagen efter
I en enahanda följetong

Ego Boy är rädd att flyga
Men när smogen börjar smyga
Vill han lätta
Fast ballongen kan gå hål i
När man flyr i en gondol i
Stridens hetta
Ovan molnen lyser solen
Och bevingade blir orden
Över jorden
Och så tar han mark igen
I en skock av polska riksdagsmän
Ego Boy behöver smicker
Som var och en behöver blod
Av vinet som han dricker
Blir han bara full av övermod
Han slänger slentrianen
Och varje relation som blivit vrång
Han flyger högt med planen
På befrielse från tankars tvång

Ego Boy är rädd att flyga
Men när smogen börjar smyga
Vill han lätta
Från en fars där varje fålla
Är den rätta och en nolla
Blir en etta
Han ger bort sin plats i solen
Han tar ner sej själv på jorden
Och bebor den
Sen han tagit mark bland vänner
I en skock av polska riksdagsmän