Nu faller mörkret, nu somnar vinden
Nu stannar tiden i ditt lugna hus
Nu vandrar solen en stund under jorden
Nu når din stjärna till mig med sitt ljus

Du har fått lov
Terminen är slut
Medan du sov
Och kastanjen slog ut
Tyst var din plåga
Tyst är ditt hus
Som ditt hjärtas låga
På ditt hjärtas ljus

Nu faller daggen, nu vilar vattnen
Nu hör jag knastret av steg i ditt grus
Och fast din jordiska röst har förklingat
Ringer ditt pärlande skratt kring ditt hus

Som ängens fjäril kröp ur sin kokong
La du din klädnad till koltrastens sång
Det som var stränghet blev mildhet och tröst
I ditt hjärtas boning på ditt hjärtas höst

Nu faller regnet, nu doftar enen
Kvar står syrenen i ditt spruckna krus
Nu lyfter drömmen, befriad från oket
Än skimrar lågan på ditt hjärtas ljus