Jag är en privilegierad man
Jag behöver inte jobba i fabrikerna
Jag behöver inte slita ut mej
I någon gruva nere under marken

Jag kan vandra fritt omkring i solen
Och andas vind och dricka regn
Jag slipper hosta blod i hettan framför ugnarna
Jag slipper skyffla kol med plågad rygg

Så är alltså världen konstruerad
Att somliga, som till exempel jag
Kan unna mej som privilegierad
Att slippa ta i skiten ens med tång

Det där, det sköter någon annan om
Att stå i sot och damm och kröka rygg
Och känna piskan svida mellan skuldrorna
Och aldrig någonsin få vara trygg

Jag är en privilegierad man
Jag kan kosta på mej lite medlidande
Med alla dom som måste stå vid löpande band
Och måste sopa gatorna jag går på

Med dom som står på sina bara knän och borstar mina skor
Och dom som rensar mina toaletter
Och dom som tar hand om mina stinkande sopor
Och 1agar mina goda middagsrätter
Jag har råd med klädsamma beklaganden
Att världen är så ondskefull och grym
Men försummar inte att peka på det faktum
Att jag själv har arbetat mej fram

Jag startade med tvenne tomma händer
Jag har fått det bra, ja det är sant
Men jag har jobbat hårt för det jag uppnått
Och det står fritt för varje ärlig man

Det kan väl hända att jag har haft tur
Men såna är ju en gång spelets regler
Den tidigaste fågeln får den största masken
Och var och en har närmast till sej själv

Jag är en privilegierad man
Jag slipper stå i bullret och förnedras
Jag slipper hunsas framför nån maskin
Istället står det någon annan där

I mitt ställe hänger tusen sinom tusen
På sina kors och lider för mina synders skull
Och hetsas av ackord på verkstadsgolven
Och göms i förtid djupt i mask och mull

Eller pensioneras med förvärkta kroppar
O spärras in på ålderdomshem
Taskigt, men så är nu en gång livet
Det som förbrukats måste bytas ut
Jag är en privilegierad man
Jag slipper förödmjukas och bespottas
På gamla dar så kan jag njuta frukten
Av rika skördar som jag aldrig sått

Stillsamt kan jag njuta av mitt otium
Och skriva mina tjocka memoarer
Jag slipper dra som fyllo genom gränderna
Jag läppjar på mitt ädla årgångsvin

Jag tycker synd om alla dessa stackars hjon
Som inte haft min höga ambition
Dom kan kanske tycka att det varit orättvist
Men alla kan ju inte ta sej ton

Nu slutar jag och hoppas på förståelse
För en privilegierad man
Min moral må vara högre stående
Men jag hyser ej förakt för någon ann

Jag är en privilegierad man
Som fått leka med på livets fest
Det har gjort mej ödmjuk inför fattigdom och knog
Men alla kan ju inte ha det bäst