Kjell Höglund
De fördömdas ö
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyr
Några sjömil norr om de fördömdas ö
Det är en samling skurkar utan hyfs och polityr
Fast dom utanpå är vita såsom snö
Jag är dödligt sårad av en förgiftad pil
Ingen kvinna har berört mig så
Det är som att möta en länge saknad vän
Som jag inte sett sen 1402
Kaptenen låter lura sig när han mot kusten styr
Han går på grund i stormpiskad sjö
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyr
Några sjömil norr om de fördömdas ö
Hon lever inuti mig, hon sover i min själ
Som en baby sover i sin moders famn
Som ett flygplan som har landat, som en droppe i ett hav
Som ett fartyg som har ankrat i en hamn
Hemligheten är helt enkelt att stå ut
Och försöka låta tiden gå
Jag har en känsla av att jag varit här förut
Låt vara på en annan nivå
Biggles flyger österut på nya äventyr
I en främmande och skrämmande miljö
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyr
Några sjömil norr om de fördömdas ö
Det gäller världens öde i ett ondskans schackparti
Den vite kungen uppträngd i ett hörn
Du gör ett drag i full panik och hoppas på remi
Men du är så förlorad man kan bli
Genom alla inre landskap och yttre själstillstånd
Rullar magikernas hånfulla skratt
Trots hoppfulla rykten om vapenstillestånd
Du reser dig och springer som en katt
Du snubblar rakt i famnen på en törstig vampyr
Svårt att leva när man vet att man ska dö
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyr
Några sjömil norr om de fördömdas ö
Och i grottorna längs stranden där uslingarna bor
Och där elden är den enda värmekällan
Där blir det bara fler och fler som hoppas och tror
Och legenderna berättas mindre sällan
Den vite kungens återkomst kan tyckas klent som tröst
När man sitter fast i djävulens garn
Och diktaren river sig i sitt eget bröst
För att kunna mata sina barn
Och eldarna brinner och skuggorna flyr
Och schamanen planterar ett frö
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyr
Några sjömil norr om de fördömdas ö