Det flög en fågel rakt genom berget
Genom mil av frusen sten
Vingarna slog i graniten
Ett förunderligt fenomen
Så kom den ut över öppet vatten
Och nådde fram till ett skepp till slut
Som hade sargats i många stormar
Innan ovädren ebbade ut

Lugnare vatten, makligare sjö
Och vid horisonten Lycksalighetens ö
Vågorna häver sig i tysta, tunga kullar
Havet är en moder som förbarmar sig och rullar

Stormarna har bedarrat
Och mitt huvud känns rent och klart
Seglen smattrar i vinden
Och skeppet skjuter fart
På seglats under södra korset
Mot en efterlängtad kust
Luften är frisk efter regnet
Och skeppet darrar av lust

Lugnare vatten...

Lugnare vatten...
Lugnare vatten, lugnare vatten
Lugnare vatten, makligare sjö