Lisa ligger naken, bredvid sin industriman
Hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
Hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev
Hon viskar i hans öra, det här är vad jag skrev
Hon ser sitt liv på film den kvällen
Ser ängen där hon lekte varje vår
Hon minns den första kyssen
Som om det var igår
Och kvällen blev natt
Kvällen blev natt så fort...

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland
Och solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
Hon ser sig om i rummet, som delar hennes hemlighet
Dom här fyra åren känns som en evighet

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
Älskling du får önska vad du vill, för vi ska till ett annat land
Hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall
Säger adjö till sin dagbok, med en pistol i sin hand
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Bara saker som hon gör
Bara saker som hon gör