Ridom, ridom, ridom över sanden
Solen sjunker bortom Arnafel
Mörkret breder skuggor över sanden
Spöken kommer fram när det blir kväll
Herren leder gångarn min
Ännu är det långt till gård och grind
Räven tjuter, tjuter bakom kullen
Fåren flyr i fruktan för hans klo
Men vem ropar, ropar utur mullen
Bergakungen stiger ur sitt bo
Fredlös han i lönndom går
Jagar liksom räven vilsna får
Älvadrottning dansar över sanden
Rid, ja rid, om livet är dig kärt
Fly den fagra älvadrottning-handen
Ryttarnas själ till fånge hon begär
Bästa häst jag offra vill
Om jag hinner fram till Kidagil