En kråka flög i sakta mak in i sin tysta skog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog

Det är den svavel-gula tid med smak av slutlighet
Som döden brukar liknas vid, men höst, så heter det

Nu slår vi ned och hugger av vad nyss i blomma stod
Nu tar vi mera än vi gav och proppar full vår bod

Och kråkan flög i sakta mak in i sin tysta skog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog