Jag gick vilse i Marcuses skog
För jag längtade efter dig
Och därför så förstår du nog
Jag gick vilse i Marcuses skog
För jag längtade efter dig

Det var ett fasligt tankeknog
Att koncentrera sig
Och varför det förstår du nog
Jag gick vilse i Marcuses skog
För jag längtade efter dig

Hans skog var bred, hans skog var vid
Hans skog var saftigt grön
Fast full av snår emellertid
Som det tog tid att dreja vid
Och det var ganska skönt

Ifall du hade kommit då
Hade denna sång
Ej blivit vad jag grubblat på
Utan om hur det också kunnat gå
En annan gång

Nu är visan faktiskt klar
Och jag längtar efter dig
Det är bara första första strofen kvar
Och den handlar om hur förfärligt det var
När jag längtade efter dig
Jag gick vilse i Marcuses skog
För jag längtade efter dig
Och därför så förstår du nog
Jag gick vilse i Marcuses skog
För jag längtade efter dig