Hav! Under bugande palmer jag så
Hur våg uppå våg i svallande tåg
Emot Chiles klippiga stränder
Kom rullande in
O, detta brus när ett skimrande svall
Fann mig och tog mig i famnen!
O, när delfinerna dök bland korall
Och en vinröd klänning blev min!

Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i stilla havet, står hajen på språng
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Condiljären är bister jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapaca
Och sju glada sjömän rundade Hornet idag
Och Rosita vill alla ha!

O, när jag började känna mitt land
Från fjäll till strand och med min hand
På jordgloben följde dess gräns från Peru till Cap Horn!
O när jag fann att här var jag blott gäst
Bland röda små indianer
Dem mina fäder, soldat som präst
Betvingat med krut och med torn
Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i stilla havet, står hajen på språng
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Condiljären är bister Jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapaca
Och sju glada sjömän rundade Hornat idag
Och Rosita vill alla ha!

Ja att min stamfar var konquistador
Har satt sitt spår och ensam den står
Min ras, i det land där jag likväl själv blivit född
Ack, tvenne världar bo här i mitt bröst
Spanskt, det går aldrig ur blodet
Spansk är min stämma, min klingande röst
Men när mina visor kom till

Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i stilla havet, står hajen på språng
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Condiljären är bister Jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapaca
Och sju glada sjömän rundade Hornat idag
Och Rosita vill alla ha!