"Soldaten drog ut i kriget
Med kulspruta och gevär
Han kysste sin mor på kinden och
På munnen den han höll kär
Flickan sa till soldaten: jag lovar dig vad du vill
Och han sa: du är den ende jag kommer tillbaka till

Så klev han ombord på tåget, och for över berg och dal
Men när han kom fram till fronten fanns där ingen general
Det sa:s att "generalen nog vore tillbaka strax"
Men han satt på stadshotellet och käkade gravad lax

Man väntade i en vecka, man väntade nästan två
Till slut kom man överens om att sätta igång ändå
För kriget ska ju krigas; om också till siste man!
Bomberna började hagla, och städer och byar brann

Flickan skrev till soldaten; undrade hur det var?
Men alla brev kom tillbaka och aldrig kom det nå't svar
Säg vart tog soldaten vägen, säg var blev soldaten av?
Säg kommer han nånsin åter? Säg vilar han i sin grav?

Flickan talar till månen, men månen ger inte svar
Och hört att stjärnorna talar är det nog bara du som har
Men modern talar till jorden som vi alla kommer från
Söker hon tillräckligt länge så hittar hon nog sin son"