Polaren Pär gick ut för att ha kul en kväll
Och när han kom till sans så låg han i en cell

Sedan den dan är Pär allergisk mot polis
Bara han ser en mässingknapp får han en kris

Tidigt en söndagsmorgon knacka' Pär på min dörr
Aldrig jag skådat maken till blåtiror förr

Pär! sa jag, vem har slagit dig? Vad har du gjort, min bror?
Hur kan det komma sig att du går utan skor?

Fråga mig ej, medborgare, fråga ej hur jag mår
Låna mig en fåtölj, släng hit en styrketår!

Jag var på väg från krogen - gående, som jag plär
Jag var som vanligt lätt berusad! sade Pär

Då plötsligt kom en mänska fram och kopplade ett grepp
Kom med mig här ett tag! sa han. Men jag sa: Släpp!

Visst var jag väl berusad, men jag var kry och rask!
Så han fick sig en snyting så han stöp pladask!

Jag trodde nämligen, sa Pär, att han var homofil
Men det var fel. Han var polis! Fast en civil
Vad som därefter hände är i tät dimma höljd
Men du kan ge dig fan på: det blir laga följd!

Jag vaknade i en cell, kastades ut på stan!
Vart mina skor har tagit vägen - vete fan

Polaren Pär gick ut för att ha kul en kväll
Men när han kom till sans så låg han i en cell

Summan av våra laster är och förblir konstant
Det säger Aristoteles. Och det är sant